Måsta bara skriva ett litet inlägg om lördagens galenskaper. :) har aldrig varit med om något liknande i hela mitt liv.

Kvällen började med en god middag och trevligt sällskap. Många glas vin, choklad och eurovision gjorde förfesten fulländad. Allt kändes som en helt vanlig lördagskväll, men oj vad fel det skulle visa sig att jag hade.

Det började knasigt redan i kön till Oscar. Några (jäkla skit-) gubbar började föra en diskussion med S, S o E, medan jag var fokuserad på att få in vår inte 23-åriga vän. Har inte sån stor koll på vad bråket handlade om, men det var något att vi var småglin (hellre det än tillräckligt gammal för börja fundera på pension). Hur som helst så lämnade vi gubbarna bakom oss och fortsatte vår tjejkväll. Väl inne så var det dags för påfyllning av vinförådet. Träffade en kollega borta vid baren och vi började prata lite, och S började prata med hans vän. Helt plötsligt så kommer S och frågar om jag tycker att hon har 10 kgs övervikt. Vaa? sa jag. (S är pinnsmal och ett tränings- och hälsofreak). -Vem påstår att du har det? frågade jag henne och hon pekade på min kollegas vän. Hm.. jag kan ha ett ganska häftigt humör, så jag kutade iväg med mina ministeg och ställde mig farligt nära och stirrade upp på gubbstrutten. -Hurrudu! sa jag helt lugnt men väldigt allvarligt. Jag tycker att du ska vakta din tunga. Han (ca 50 cm längre än mig) tittade ner på mig, med ett stort frågetecken skrivet över hela ansiktet. -Det är ett farligt ämne du har gått in på, fortsatte jag.

Han säger: Jag ville bara vara ärlig mot henne.

Jag: Då ska jag vara ärlig mot dig. Du är minst 20 år för gammal för att ens vara här (han var uppskattningsvis 50 +) och du har minst 10 kg övervikt bara på din mage. Han skrattade lite och sa sedan att han bad om ursäkt och jag tvingade honom att säga det till S. När vi var påväg därifrån, så ropade han på mig och sa att jag måste förstå honom också. Nu var det min tur att se ut som ett frågetecken. Han fortsatte: - Ta dig tex. Du är en sån tjej som kan bli köpt. Jag kunde inte göra så mycket annat än att skratta och han fortsatte: -Om du fick 50.000 kr, så skulle du vara min. Nu skrattade jag ordentligt. -Du kan inte ha sån bra uppfattning om pengars värde, sa jag. Han sa: Okejdå, men 100.000 och sen skulle du inte kunna motstå att gå ut med mig. -Du är inte riktigt klok sa jag.

Han fortsatte faktiskt hela vägen upp till 50 milj (han påstod att han var god för det och hm.. han sa även att han var gynekolog, tjänar de så bra?)

Hur som helst så förlorade jag fattningen och snäste åt honom att jag inte var intresserad av hans äckliga pengar, för mina föräldrar var redan snorrika (vilket de inte är). Det sista jag hörde honom säga till min ryggtavla var: Om dina föräldrar är rika, så är jag garanterat rikare. Ååh.. störiga människa!

När vi senare under kvällen pratde igenom händelsen, så kom vi fram till att han måste ha läst boken "the Game".

Nu kan jag tycka att vi hade haft nog med onödiga diskussioner för resten av kvällen, men icke. Nere på dansgolvet så kommer det fram en, förvisso skitsnygg kille, men som jag många gånger tidigare har fått erfara så räcker det sällan långt, och frågar vad jag heter. Jag ler och säger: -Aleijn. Den jäkeln börjar fnissa mig rakt upp i ansiktet och säger - så kan man väl inte heta. -Öh.. jo, säger jag. Han fnissar igen och säger:-Kom igen, vad heter du på riktigt. Så där står vi säker 5 min innan han ger sig och går med på att jag heter Aline. Här är jag ganska less, men han har fått för sig att det har slagit en gnista mellan oss (vilket jag verkligen inte tyckte) och han frågar om han får bjuda ut mig på söndagn. Jag säger vänligt men bestämt nej och går sedan därifrån. Hade det varit jag, så hade jag gett upp nu, men nä.. den jobbiga lilla människa dyker upp resten av kvällen och fortsätter att tjata om en dejt.

I slutet av kvällen så såg jag honom komma emot mig igen och jag vände mig snabbt om och började prata med S. Han kom fram och frågade om jag undvek honom och jag svarade kanske lite väl surt: -Vad känns det som. -Ja, jag vet inte. svarade han. -Hur uppfattar du det då? frågade jag och dumförklarade honom totalt (stackarn). - Var snäll och förklara, sa han.

Nu var jag riktigt irriterad, så jag sa: -Nu ska jag försöka vara så ärlig och tydlig som det bara är möjligt att vara. JAAG ÄÄÄR IIINTEEE IIINTREEESSERAAAD!

-Nu tycker jag att du är lite dum, sa han och gick (äntligen) därifrån.

Jag skulle kunna fortsätta skriva hur mycket som helst om den är kvällen, för alla killar, grabbar, män och gubbar var helgalna, men jag gissar att ni som läser kanske har börjat tröttna lite och ska jag vara ärlig, så orkar jag inte skriva mer. :)

Nu ska jag ta och krypa ner i sängen och försöka kurera mig lite från min förkylning, så att jag kan delta i vårruset imorgon!

God natt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På allmänn begäran skapar jag nu ett inlägg med några av mina tavlor:                                 ...

  Några av de saker som mamma säljer, perfekta "ge-bort-presenter". Min fantastiskt begåvade mamma har äntligen öppnat en inredningsbutik, Pias Idéskåp, samt en webbutik. Här finns både smått och stort och mängder med fina saker för hemmet. ...

Vad gör man när man saknar en person så mycket attdet nästan blir svårt att andas, men den personen vill antagligen inte veta av en??   I övrigt är livet på topp. Har hur mycket som helst att göra, och jag älskar det. Det är träning, fullbokade h...

Ett skratt förlänger livet, så vill gärna bidrar med några extra minuter till era värdefulla liv ;)  Jag har jobba idag, i mammas inredningsbutik. Hon har så underbart fina saker och jag blir nästan lite sjuk av att vara där, för jag vil...

Fantastiskt att det fortfarande finns besökare på den här försummade bloggen. Tack kära ni för att ni inte har gett upp hoppet om mig.   Kan lova att det har hänt både det ena och det andra, men vem vill se bakåt i tiden, när man kan njuta av ida...