Vill gå ut ikväll och njuta av det härliga vädret och den efterlängtade värmen, men det är bara att sluta fundera på det, för jag måste kliva upp kl 06.00 imorgon och traska iväg till jobbet. Beordrad övertid= STOORT minus!!

Måsta bara skriva ett litet inlägg om lördagens galenskaper. :) har aldrig varit med om något liknande i hela mitt liv.

Kvällen började med en god middag och trevligt sällskap. Många glas vin, choklad och eurovision gjorde förfesten fulländad. Allt kändes som en helt vanlig lördagskväll, men oj vad fel det skulle visa sig att jag hade.

Det började knasigt redan i kön till Oscar. Några (jäkla skit-) gubbar började föra en diskussion med S, S o E, medan jag var fokuserad på att få in vår inte 23-åriga vän. Har inte sån stor koll på vad bråket handlade om, men det var något att vi var småglin (hellre det än tillräckligt gammal för börja fundera på pension). Hur som helst så lämnade vi gubbarna bakom oss och fortsatte vår tjejkväll. Väl inne så var det dags för påfyllning av vinförådet. Träffade en kollega borta vid baren och vi började prata lite, och S började prata med hans vän. Helt plötsligt så kommer S och frågar om jag tycker att hon har 10 kgs övervikt. Vaa? sa jag. (S är pinnsmal och ett tränings- och hälsofreak). -Vem påstår att du har det? frågade jag henne och hon pekade på min kollegas vän. Hm.. jag kan ha ett ganska häftigt humör, så jag kutade iväg med mina ministeg och ställde mig farligt nära och stirrade upp på gubbstrutten. -Hurrudu! sa jag helt lugnt men väldigt allvarligt. Jag tycker att du ska vakta din tunga. Han (ca 50 cm längre än mig) tittade ner på mig, med ett stort frågetecken skrivet över hela ansiktet. -Det är ett farligt ämne du har gått in på, fortsatte jag.

Han säger: Jag ville bara vara ärlig mot henne.

Jag: Då ska jag vara ärlig mot dig. Du är minst 20 år för gammal för att ens vara här (han var uppskattningsvis 50 +) och du har minst 10 kg övervikt bara på din mage. Han skrattade lite och sa sedan att han bad om ursäkt och jag tvingade honom att säga det till S. När vi var påväg därifrån, så ropade han på mig och sa att jag måste förstå honom också. Nu var det min tur att se ut som ett frågetecken. Han fortsatte: - Ta dig tex. Du är en sån tjej som kan bli köpt. Jag kunde inte göra så mycket annat än att skratta och han fortsatte: -Om du fick 50.000 kr, så skulle du vara min. Nu skrattade jag ordentligt. -Du kan inte ha sån bra uppfattning om pengars värde, sa jag. Han sa: Okejdå, men 100.000 och sen skulle du inte kunna motstå att gå ut med mig. -Du är inte riktigt klok sa jag.

Han fortsatte faktiskt hela vägen upp till 50 milj (han påstod att han var god för det och hm.. han sa även att han var gynekolog, tjänar de så bra?)

Hur som helst så förlorade jag fattningen och snäste åt honom att jag inte var intresserad av hans äckliga pengar, för mina föräldrar var redan snorrika (vilket de inte är). Det sista jag hörde honom säga till min ryggtavla var: Om dina föräldrar är rika, så är jag garanterat rikare. Ååh.. störiga människa!

När vi senare under kvällen pratde igenom händelsen, så kom vi fram till att han måste ha läst boken "the Game".

Nu kan jag tycka att vi hade haft nog med onödiga diskussioner för resten av kvällen, men icke. Nere på dansgolvet så kommer det fram en, förvisso skitsnygg kille, men som jag många gånger tidigare har fått erfara så räcker det sällan långt, och frågar vad jag heter. Jag ler och säger: -Aleijn. Den jäkeln börjar fnissa mig rakt upp i ansiktet och säger - så kan man väl inte heta. -Öh.. jo, säger jag. Han fnissar igen och säger:-Kom igen, vad heter du på riktigt. Så där står vi säker 5 min innan han ger sig och går med på att jag heter Aline. Här är jag ganska less, men han har fått för sig att det har slagit en gnista mellan oss (vilket jag verkligen inte tyckte) och han frågar om han får bjuda ut mig på söndagn. Jag säger vänligt men bestämt nej och går sedan därifrån. Hade det varit jag, så hade jag gett upp nu, men nä.. den jobbiga lilla människa dyker upp resten av kvällen och fortsätter att tjata om en dejt.

I slutet av kvällen så såg jag honom komma emot mig igen och jag vände mig snabbt om och började prata med S. Han kom fram och frågade om jag undvek honom och jag svarade kanske lite väl surt: -Vad känns det som. -Ja, jag vet inte. svarade han. -Hur uppfattar du det då? frågade jag och dumförklarade honom totalt (stackarn). - Var snäll och förklara, sa han.

Nu var jag riktigt irriterad, så jag sa: -Nu ska jag försöka vara så ärlig och tydlig som det bara är möjligt att vara. JAAG ÄÄÄR IIINTEEE IIINTREEESSERAAAD!

-Nu tycker jag att du är lite dum, sa han och gick (äntligen) därifrån.

Jag skulle kunna fortsätta skriva hur mycket som helst om den är kvällen, för alla killar, grabbar, män och gubbar var helgalna, men jag gissar att ni som läser kanske har börjat tröttna lite och ska jag vara ärlig, så orkar jag inte skriva mer. :)

Nu ska jag ta och krypa ner i sängen och försöka kurera mig lite från min förkylning, så att jag kan delta i vårruset imorgon!

God natt

Som jag har nämnt tidigare så stormtrivs jag med att vara singel, men ibland kommer det stunder när jag kan sakna att tillhöra tvåsamhet.

Idag tex. Jag har lite otur med mina avlopp, oavsett vart jag bor. Det är allt ifrån riktiga stopp (som inte sitter under själva vasken, utan långt in i rören) till vakum m.m. Jag brukar för det mesta kunna fixa det där själv, men fasiken inte idag. Var tvungen att ringa min käre far och be honom komma hit och hjälpa mig. Idag är alltså en sån dag som jag gärna hade haft en händig pojkvän på plats.

En annan sak som utlöser min längtan efter ett förhållande är när mina vänner börjar dejta någon och när det lyser sådär i ögonen på dem. Då kan jag känna att jag saknar den där känslan av att vara kär. Hm.. :)

Som tur är så är dessa tankar övergående.;)

Nä, nu ska jag ta och börja förberada för kvällens middagsbjudning och förfest!

Hm.. känns som att jag missköter min blogg lite, men skrivlusten har varit lite bortblåst den senaste tiden. En av mina barndomsvänner har gått bort och det har det tagit mycket hårt! Vill passa på att ge alla Algots nära och kära massor med styrkekramar! 

R.I.P Algot! 

Fast än att det känns som att tiden har stått stilla så har det ändå hunnit hända en hel del, men jag orkar inte skriva om allt nu och jag tror inte heller att det är någon som skulle orka läsa hela inlägget.;)

Jag har dock kommit fram till att det någonstans i min utstrålning eller karma eller vad tusan det nu är, så står det "trubbel och problem, kom gärna hit". Ah.. blir alldelses snurrig i huvudet bara av att tänka på alla missförstånd som har skett de senaste veckorna. Det har varit allt från svartsjuka, knasiga anklagelser och jobbiga missförstånd m.m Min kollega A som jag delar rum med är dock jättenöjd med att mitt singelliv har tagit fart igen. Hon påstår att det är kul att gå till jobbet igen på måndagarna.;P Ni som nu tänker "Aline, har du tänkt på att det kanske är du själv som är ansvarig för allt trubbel?", så ja, jag har tänkt på det och ska ta och rannsaka mig själv lite!;) Skriver så fort jag komer fram till något gällande detta!;) 

Här nedan kommer lite bilder från min och S´s Sthlms-resa:

(Tack E, J och S för en supertrevlig helg)