Jaha! Då var man här som alla andra. Här för att få blotta lite av mitt liv, inför människor som jag antagligen inte känner. Jag måste erkänna att det här med att blogga är lite av ett mysterium för mig, samtidigt som nyfikenheten lockar och drar. Så, jag tänker med andra ord ge det här en chans.:o)

Jag kan ju inte påstå att jag tycker att det här verkar vara lätt, att välja ut vilka händelser man ska skriva om och vilka man ska utelämna. Vart ska min gräns gå? Om jag utgår från mig själv, så vill jag nog läsa om skvaller och riktigt smaskiga detaljer om andras lyckade och kanske mindre lyckade livsöden. Men att jag själv skulle lämna ut mitt alldelses på tok för galna och halvvilda liv, känns lite främmande. Lite research, från andras bloggar kan nog vara på sin plats.

Puss och kram 

 

Johanna

1 februari 2008 21:44

Ja! Bra initiativ Aline...Jag kommer garanterat följa din blogg om du fortsätter skriva;)

http://www.hararmittliv.tjejsajten.se

 

Aline

2 februari 2008 00:06

Heej sötnos! Åh, vad kul med lite respons. Ska göra mitt bästa för att komma igång med bloggandet!;o)

http://aline.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På allmänn begäran skapar jag nu ett inlägg med några av mina tavlor:                                 ...

  Några av de saker som mamma säljer, perfekta "ge-bort-presenter". Min fantastiskt begåvade mamma har äntligen öppnat en inredningsbutik, Pias Idéskåp, samt en webbutik. Här finns både smått och stort och mängder med fina saker för hemmet. ...

Vad gör man när man saknar en person så mycket attdet nästan blir svårt att andas, men den personen vill antagligen inte veta av en??   I övrigt är livet på topp. Har hur mycket som helst att göra, och jag älskar det. Det är träning, fullbokade h...

Ett skratt förlänger livet, så vill gärna bidrar med några extra minuter till era värdefulla liv ;)  Jag har jobba idag, i mammas inredningsbutik. Hon har så underbart fina saker och jag blir nästan lite sjuk av att vara där, för jag vil...

Fantastiskt att det fortfarande finns besökare på den här försummade bloggen. Tack kära ni för att ni inte har gett upp hoppet om mig.   Kan lova att det har hänt både det ena och det andra, men vem vill se bakåt i tiden, när man kan njuta av ida...